Om hur man bekantar sig med ett spökhus

by soendag

 

“Bara jag var lite klokare, tänkte han. Eller några veckor äldre”

“Varför gråter du, frågada Homsan. Jag vet inte, det är så skönt, svarade Misan. Men nog gråter man väl för att nånting är sorgligt? invände Homsan.Ja – månen, sa Misan vagt och snöt sig. Månen och natten och melankoli i största allmänhet…”

“Jag leker att du har rövat bort mig, viskade Snorkfröken. Det har jag, svarade mumintrollet vänligt. Du skrek hemskt, men jag rövada bort dig i alla fall”

“Plötsligt släppte Snorkfröken alltihop och stod på huvudet en liten stund. Det är för att lugna mig lite, viskade hon för sig själv. Jag måste lungna mig, annars exploderar jag av lycka.”

“Snorkfröken borrade huvudet längre in i dynan och försökte fortsätta med sin trevliga dröm. Hon hade drömt att hennes näsa var helt liten och alldeles underbar”

“Och när den hadde brunnit ner plockade vi nio sorters blommor att lägga under kudden och allt som vi drömde slog in. Men man fick inte säga ett ord medan man plockade dem och inte efterår heller”

“I hela sitt liv hade Snusmumriken längtat efter att få dra ner skyltar som förbjöd honom allt han tyckte om, och nu darrade han av iver och förväntan. Han började med “Rökning förbjuden”. Sen angrep han “Förbjudet att sitta i gräser”. Derefter flög han på “Det är förbjudet att skrata och vissla”, och sen åkte “Förbjudet att hoppa jämfota” all värdens väg”

“Jag sover alltid bäst i fickor. Jaha, sa Snusnmumriken och stoppade henne i fickan. Huvudsaken är att du vet vad du vill”